Väntan är inget för mig.

Den här helgen har vart min officiella höstdepphelg. Mått skit över allt och inte haft lust med något. Kunde inte komma fram till något jag ville göra och heller inte något jag ville äta. Allt va mörkt och trist. Det enda som roade någorlunda va GossipGirl som man tillslut fick ont i huvudet av. Inget hjälpte, jag kunde inte sova och fick inte träna för jag har en jävla hosta. Låg instängd i mitt rum med allt neddraget och försökte se nåt ljus här i livet. Jag har försökt komma på varför allt blev såhär.  Jag tror att det beror på:
1. Cultural Care är såååå jävla sega med att höra av sig eller att ens hitta en familj åt mig i Australien. Dom vägrar också att säga hur stora mina chanser att få en familj "vi får inte ge ut såna uppgifter". Det är otroligt frustrerande att verkligen vilja något och komma nånstans i sitt liv när man inte kan göra ett skit för att påverka det. Bara sitt och vänta.
2. Det blir mörkare och mörkare ute.
3. Under hela sin skolgång träffar man dagligen en bunt av massa olika människor. I somras jobbade jag på Grönan och träffade även där en bunt av massa olika människor hela tiden. Nu när allt det blir jag tokig när jag inte får prata med random människor hela tiden. Det blir ungefär samma hela tiden förrutom när man går på korgen, men det är ju ändå inte riktigt samma sak. Det hjälper ju inte heller att alla åker från Stockholm... Var nära på att åka till forum bara för att börja snacka med en massa randoms.
4. Jag är fortfarande i Sverige.
Men i måndags så gjorde jag något åt saken. Jag ringde Elinda och började smida nya planer. Nu ska vi fan ta och åka till Australien utan jävla Cultural Care. Vi ska fixa allt själva och fixa de grymmaste jobben på de grymmaste platserna HELT SJÄLVA. Känns bra nu när man kan påverka själv och anpassa allt precis som man vill. Vi lär åka i början av det nya året, så bara en liten stund kvar i detta landet med snö och julfirning. Inte så tokigt innan man åker iväg till sommaren!
Vad sägs om att jobba på denhär paradisön?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0